Presentation
Slankas egen Living Dandy – Torbjörn Hallström – bor i Södra Stockholm och har uppnått mogen ålder. Efter en framgångsrik viktminskning med Slanka – minus 25 kilo – 2011/12 – blev det återigen roligt att återvända till min ungdoms klädintresse. Min viktresa finns beskriven på Slankas hemsida under ”Före/Efter”. Hur jag gör för att förbli Slankas Dandy har jag beskrivet i avsnitt 11 och 12 av bloggen. Framträdandet i olika Utstyrslar ger näring åt min kreativitet och har utvecklats till ett viktigt intresse i livet.  I mina blogginlägg söker jag sätta in stil, kropp och kläder – det mänskliga uttrycket – i sitt historiska, ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang – en verkligt givande upptäcktsfärd för mig – och förhoppningsvis – för mina läsare.

Att skapa en skön kropp

bild-58

Bild till vänster modell ellos-katalogen, Bild till höger är författaren/journalisten Ove Rytter

Vårt Västerländska ideal för kroppslig skönhet har rötter ända tillbaka till Antiken – till det antika Grekland och till det Romerska väldet. Det finns bevarade bilder och framförallt statyer som avbildar – eller konstnärligt förskönar – den mänskliga nakna kroppen. Det gäller både kvinnor och män. Såvitt man vet så är statyerna och bilderna skapade av män, manliga konstnärer. Trots alla nutida exponering av den kvinnliga kroppen – och det kvinnliga skönhetsuttrycket – undgår mig ändå inte tanken på att det är vi män som är mest intresserade, ja rent av besatta av det kroppsliga uttrycket. Kvinnor ser på kvinnor i veckopress och i alla möjliga andra sammanhang; frekvent hävdas det dock att även kvinnor ser med den manliga blicken – bedömer skönhetsvärdet utifrån ideal som skapats av män redan under antiken.

Genusvetenskapen har ägnat ett betydande utrymme åt detta. Ibland framhålls att rötterna till företeelsen den ”manliga blicken” skulle kunna sökas i reproduktionssfären – en man svarar i mycket högre grad på visuella stimuli – det kroppsliga uttrycket – som grund för sexuellt intresse; detta till skillnad från en kvinna som i mycket högre grad är beroende av beröring som grund för sitt sexuella intresse – en taktil varelse. Eftersom detta framhävs så ofta – och också bekräftas av det vi kan observera och erfara – så ligger det någonting i detta. Sedan kan vi gå vidare och undra över om detta finns som en naturgiven, biologisk förutsättning eller om skillnaden uppstår som en följd av kulturella, samhälleliga orsaker som präglat människan under årtusenden.

 Kanske är det så att kvinnor också har inlemmat ”den manliga blicken” när man ser på män – att de manliga kroppsideal som skapats av män för män också blir det sätt som kvinnor ser på män. Klart är i alla fall att bilden av den manliga kroppen fått en mycket mer framträdande plats under de senaste decennierna. I Elloskatalogen, på nätet och i Tv och i många andra sammanhang ser vi män som visar kalsonger och badkläder – modeller som framträder med vältränade – estetiskt tilltalande kroppar – på ett sätt som inte förekom alls när jag växte upp på 1950- och 60-talen.

Vi har modeller som Marcus Schenkenberg, fotbollspelare som David Beckham och Fredrik Ljungberg och många andra manliga stilideal på bilder och i media. 
När jag växte upp hade vi Tarzan och Arne Tammer som möjliga, kroppsliga stilideal – men uppmärksamheten och intresset riktades mer mot Ingemar Johansson, Sven Tumba, Nacka Skoglund för att nämna några idrottsmän som vi beundrade – och då var det prestationen och de idrottsliga framgångarna som stod i fokus – inte det kroppsliga, estetiska uttrycket.
Mycket länge rådde det manliga kroppsliga ideal som uttrycktes i de Antika statyerna – och som återupptäcktes med renässansen och klassicismen.

 Under 1900-talet tillkom en ny komponent; skapandet av en särskilt muskulös kropp genom kroppsbyggnad – bodybuilding. Eugen Sandow anses vara bodybuildingens grundare och uppmärksammades av F.Ziegfeld – ett på sin tid mycket stort namn inom den amerikanska underhållningsbranschen. Sandow uppträdde på utställningar och varietéföreställningar, först som ”den starke mannen” men senare som den ”muskulöse mannen” som det räckte med att visa upp. Sandow utgick från de proportioner och det estetiska ideal som fanns i de klassiska statyerna – men utvecklade genom träning och kost sin muskulatur så att han kunde förvandla sig själv till ett sevärt cirkusnummer. Även om den nutida tävlingsverksamheten i kroppsbyggnad – där vi ser extrema uttryck för muskelbyggnad – inte i sig utgör ett eftersträvansvärt manligt estetiskt kroppsideal – så har Kroppskulturen (Det svenska bodybuildningsförbundet heter Kroppskulturförbundet) haft ett stort genomslag på det manliga estetiska idealet. Schenkenberg skulle knappast ha sin omtalade kropp utan systematisk och långvarig träning – och Gymmen börjar ju snart bli lika vanliga som mjölkbutikerna när jag växte upp.
På årets bokrea fångades mitt intresse av boken ”Träning för män 40 +”  av ”Ove Rytter”. Författaren är en legend i tränings-Sverige, som förutom att vara utbildad journalist har tävlat i judo och i bodybuilding. Ove har skrivit den kanske mest spridda boken om styrketräning,

 ”Effektiv bodybuilding” såld i närmare 100 tusen exemplar. I” 40+ – boken” redovisar Ove sin tacksamhetsskuld till Arne Tammer – inspiratören. Efter min egen Viktresa med Slanka – har jag återfått mitt intresse för träning och kroppskultur. Kanske lite sent påtänkt – men en fåfäng man vill ju ändå göra så gott han kan för att återfå en skärva av ungdomens snygga kropp. Självklart innehåller boken en rad värdefulla träningstips – men mest inspirerande är nog att titta på bilderna av en drygt 50-årig Ove Rytter; hans kroppsliga uttryck förefaller ju ouppnåeligt – men snyggt! är det och en bit på vägen kan väl även jag komma.

Graden av manlig attraktionskraft är ju ett ständigt ämne för diskussioner och konflikter oss män emellan. På årets sista ”Allsång på Skansen” uttrycker ”svärmorsdrömmen” Måns Zelmerlöw i en specialskriven sång lite raljant kritik över kollegan Danny Saucedos omtalade och vältränade kropp – och sjunger ”att han inte behöver en sådan kropp för att kompensera sin snopp”. Sådana är vi män – fullkomligt fixerade vid kropp och snopp – och långt mer fåfänga än någon av oss vill tillstå. Nu konkurrerar vi inte bara med krigisk styrka utan i allt högre grad med kroppslig skönhet….

 Välkommen Du Sköna Nya Värld….

 

Veckans Utstyrsel

bild-57 

   ”Summer Rose”

    Med stolthet bär jag denna gång min gamla sommar- kostym sydd av svenska SIR i ljus sandfärg. Bestämt vet jag att den inhandlades år 1985 inför en delegationsresa till Cuba, där jag skulle vara ordförande. Min fru propsade på att jag måste ha något representativt på mig – vid denna tid i livet var jag inte särskilt intresserad, utan fick pushas rejält tilldåvarande Bergmans Herrekipering vid Odenplan. Får återigen tacka Slanka för att jag kommer i den (80 cm midja som stramar lite – men uthärdligt). Den gamla sommarkostymen ”rosas” denna gång av några rosa accenter, rosa skjorta, en rosa väst i ett somrigt, ”fluffigt” rosa bomullstyg som Skarpnäcks skrädderi sytt, näsduk i samma tyg. Rosa klocka och strumpor – och djärvt nog rosa skor – fullbordar denna ”SummerRose” kreation. Jeanette tog fina bilder denna vackra sensommardag nere vid vattnet vid Hornstull. I handen bär jag en vacker blombukett – kanske  väntar jag någon….

            bild-51