Hubert Norlén – min ungdoms hjälte.

Vad har jag blivit?
Vem är jag?
Hur blev jag det?

För oss människor är det frågor vi ofta ställer oss och som sysselsätter våra tankar, naturligtvis i varierande utsträckning under skilda faser i livet. Vid mogen ålder tycker jag att mina tankar oftare går till funderingar över dessa frågor.
Ja, den här Bloggen – Living Dandy – tror jag är ett uttryck för dessa funderingar, även när jag tar upp sakliga, objektiva ämnen och företeelser – det finns säkert någon grund för att jag finner detta viktigt att intressera sig för och skriva om. I några tidigare näraliggande avsnitt har jag sysslat med förebilder – med påverkan, vad har format mig. Varför vill jag vara slank och vältränad – och se bra ut? Varför är jag åter en Dandy och uttrycker mig med uppseendeväckande klädsel sökande uppmärksamhet för min person och mitt uttryck.

Tittar tillbaka och söker källor till påverkan – vad har betytt något för att forma mig till den jag är? Barndom, ungdom – föräldrar, syskon, skola, musik, film, litteratur, natur…
Detta med påverkan är ingen okomplicerad företeelse – det är inte så enkelt att man vill bli som sin idol eller förebild, att man inlemmar och efterapar. Det är sannolikt ingen slump vilken förebild – idol – som väljes; ens egen mottagare måste vara inställd på rätt frekvens för att förebildens förebildlighet ska släppas in. Kanske består förebildens påverkan mer av en förstärkning av egenskaper, värderingar, synsätt som redan finns i personen. Under livet har vi många olika förebilder – eller personer som vi intresserar oss för. För oss grabbar kan det ha varit Biggles, Robinson Crusoe, James Bond, Elvis, Bill Gates……

För tjejerna delvis andra personer. I ungdomsåren blev jag fascinerad av en serie Ungdomsböcker under samlingsnamnet Tvillingdetektiverna. De började ges ut redan under 1940-talet och skrevs av två författare under pseudonymen Sivar Ahlrud. De bildade en hel serie i Wahlströms Ungdomsböcker – de med gröna ryggar (tjejböckerna hade röda ryggar) – och gavs ut ända till början på 80-talet. Sammanlagt 48 böcker blev det i Wahlströmsserien – givetvis har en samlare som jag dem alla. Idag finns en innehållsrik Webbplats om Tvillingdetektiverna sammanställd av en entusiast vid namn Jonny Nilsson. Där får man veta i stort sett allt om dessa fiktiva gestalter i deras påhittade äventyr.

PicFrame

Tvillingarna Klas och Göran bor i Norrland, är rödhåriga och i nedre tonåren. De är pigga, busiga, nyfikna, uppslagsrika och påhittiga. De är de som oftast nosar upp de Mysterier som böckerna handlar om.
Men den som oftast bidrar till Mysteriernas lösning är min hjälte Hubert Norlén – kusin till tvillingarna och bosatt i Stockholm. Hubert är några år äldre, går i läroverk (som det hette på den tiden) – och är en mycket ordentlig och skötsam yngling. Han bor på Östermalm med sin mor, som är änka sedan tio år tillbaka. De synes ha det gott ställt. Hubert är bärare av ett sällsynt välfungerande intellekt och han är mycket mån om sitt utseende som bland annat tar sitt uttryck i en iögonenfallande elegant klädsel.

Många unga män, särskilt läroverksungdomar, var vid den här tiden välklädda i kostym, skjorta och slips (kolla gamla bilder från 50- och 60-talen); Hubert tar det dock ett steg längre med kravatt(fluga), bröstnäsduk, italienska skor, förnäma kvalitéer, matchningar, välpressat och välstruket – man lägger märke till Hubert genom den eleganta klädseln. Vi får väl beteckna honom som en Dandy. Han har också en ingående kunskap om och ett intresse för klädsel, stil och utseende. I Mysteriet med Lejonbrunnen handlar han kravatt i en affär i Gamla stan (expediten frågar om han menar fluga) och passar på att ge en föreläsning om kravattens historia (med kroaterna och fransmännen år 1636).

Hubert har en enorm beläsenhet – trots sin ungdom är han som en vandrande encyklopedi – han kan Allt om Allt. Han har dessutom en enorm problemlösningsförmåga grundad i en sällsynt välutvecklad intelligens – så kan det vara i en fiktiv sagovärld. Själv duktig i skolan och kunskapstörstande var detta något som slog an hela ackord av strängar hos mig, något som jag verkligen kunde identifiera mig med och som blev någon slags drivkraft i livet för mig – att kunna och veta Allt.

 Gymnastik och idrott är inte Huberts bästa grenar i livet – men när han blir utmanad och ställs inför situationer han måste klara av – spela ishockey, åka slalom, flyga, dyka.. – då klarar han också allt detta mycket väl – som en riktig hjälte. Böckerna om tvillingdetektiverna är pojkböcker och handlar mycket om mysterier i en teknikinfluerad pojkvärld; flickor och kärlekshistorier är det inte mycket av. Hubert – själv intresserad och förtjust i flickor – blir dock ofta beundrad av jämnåriga flickor – intelligent, duktig och välklädd som han är – och relationerna får något svärmiskt över sig. Också det kan jag känna igen från mina ungdomsår.
Tror att det Hubert representerade i samklang med mina drivkrafter blev något centralt i mitt liv. När livet på äldre dagar tog sina ofrånkomliga vändningar, tror jag att ungdomsdrömmen om Hubert blev en viktig drivkraft för att åter välja väg i livet.

 Att åter bli Slank och vältränad, att vara välklädd så det väcker uppmärksamhet och att vara beläst och kunnig i mycket, blev återigen mål att sträva efter. Ett svärmeri är ju heller inte fel. Kanske är det min gamla ungdomsdröm om Hubert som gör att jag åter känner mig som en ung gymnasist redo att låta livet börja.

 Veckans Utstyrsel

bild

”Huberts Praise
Till Huberts lov och ära bär jag denna gång min gamla midnattsblå finkostym från svenska Tiger. Undanhängd i många år i väntan på en smalare, ungdomligare variant  av mig själv – bär jag den åter med stolthet. Bestämt vet jag att den inhandlades år 1987 för att jag skulle vara fin  när jag beledsagade min fru vid en tillställning där hon varit inbjuden som nyvald ledamot i Konstfackskolans styrelse. Till Huberts ära bär jag givetvis kravatt – av röd sammet som jag endast burit på en nyårsafton i början av 70-taleet. Den som spar han har! Några röda accenter – klocka, manschett-knappar, näsduk förhöjer utstyrseln.
På fötterna har jag mina fina svarta skor från Örebro skofabrik som kallades ”Master-skorna”  år 1968. De bars vid min student-examen detta år – mycket lite använda är de fortfarande i gott skick.

Om jag är lika stilig som min ungdoms hjälte – Hubert – är upp till åskådaren att bedöma.