Jag ska måla hela världen, lilla mamma.
Dåvarande barnstjärnan Anita Hegerland sjöng denna sång alldeles i början på 1970-talet. Brukar få den i tankarna när jag tänker på min mor. Kanske är sångens text äldre men mina efterforskningar har inte fört mig till något tidigare år. Länge sedan nu – mamma gick bort för nästan 35 år sedan – men på många sätt är mamma den person som präglat och format mig till den jag är idag allra mest. Far också förstås – men mer som förebild och ideal – mamma var den som dagligdags fostrade; en av 1950-talets många hemmafruar.

Mammas ”lille gosse” – och på många sätt fortfar vi män livet igenom att vara mammas lille gosse. Vi vill göra mamma glad och stolt över sin son:
Mamma – jag vann tävlingen
Mamma – jag fick bra betyg
Mamma – jag har fått en klok och vacker fru
Mamma – jag har fått bra jobb och hög inkomst…..

 Ja, vi känner igen detta på olika sätt; och hur mycket gör vi i livet – hur många drivkrafter med rötter hos mamma – föräldrarna – har vi inlemmat som grund för vår strävan efter framgång och välbefinnande – hur mycket bekräftelse söker vi hos mamma livet igenom. Min mamma var född 1912 (min far 1910). Hon hade rötter i en bondesläkt från Blekinge; hennes far hade flyttat till Malmö och försörjde sig i diverse yrken bl a som pianostämmare. Dåtidens strukturrationalisering som försvårade för de mindre jordbruken och gynnade de urbana näringarna var en av drivkrafterna bakom den dåtida urbaniseringen. Far kom från spårvägsarbetare och var en av de få från arbetarklassen som fick studera vid den här tiden.

Mor och far träffades i den Socialdemokratiska ungdomsklubben år 1929. Vi får komma ihåg att föreningsliv och folkrörelser vid den här tiden också fyllde en väsentlig roll som en dåtida fritidsgård – det sociala livet med utflykter, dans och allehanda aktiviteter var minst lika betydelsefullt som den politiska verksamheten. Mamma fick gå realskola och fick därtill en yrkesinriktad handelsutbildning. Kontorister – ett idag nästan okänt yrke – var efterfrågade.
Mamma fick arbete på ett mindre, kanske medelstort företag som tillverkade färg – AB Färgverken i Malmö. Hon jobbade där i som en firmans – kontorets – alltiallo – ekonomi, löner, bokföring, sekreterare åt chefen/ägaren – i ett litet familjeföretag blir man inblandad i allt. Hon jobbade där fram till 1945 då min bror föddes; även under den här tiden fick mammorna barn ganska sent – detta i spåren av den långdragna ekonomiska krisen under 1930-talet följt av det Andra Världskriget. Att sluta jobba när man fick barn var vid den här tiden lite av en självklar nödvändighet.

På arbetet utvecklades mamma till en central gestalt för hela firman – hon skötte inte bara det mesta av administrationen – hon blev också alltmer involverad i själva färgtillverkningen. Hon lärde sig inte bara en hel del om färgernas kemi, utan också hur man skulle bryta och blanda för att få fram olika färgnyanser. Tveklöst hade mamma en betydande konstnärlig och kreativ begåvning – hon hade många färger i den konstnärliga paletten. På jobbet fick den sidan utrymme och kunde utvecklas. Min far fick ett ganska prestigefyllt arbete i Stockholm, varpå flytten gick dit. Jag var några månader när vi hamnade i Björkhagen i södra Stockholm – då nybyggd förort.

Mamma blev hemmafru. Den kreativa energin och förmågan fick söka sig nya vägar; hemmet, familjen, barnen och sommarstället blev de arenor som kunde tas i anspråk för kreativa projekt. Snyggt klädda pojkar och ett välinrett hem blev viktiga – men kanske inte tillräckliga – kreativa projekt för mammas mångsidiga kreativa energi. Ser jag bilder från min barndom går det upp för mig att mamma inte bara klädde oss propert utan också försökte gestalta något i barnens klädsel och hemmets inredning – och detta skulle göras inom en begränsad budget, vilket i sig var en utmaning för kreativa ambitioner.

Fastän delvis förträngt kan jag minnas ett antal tillfällen då jag blev retad i skolan och av kamrater för min klädsel; oftast för den var annorlunda – men på ett elegant sätt – så man kunde också ana ett korn avundsjuka i kamraternas kommentarer. Klädseln var genomtänkt i stil och alltid väl matchad i sina färger – fattas bara! – hade mamma ett helt yrkesliv bland färger – och kunde blanda och bryta – visste hon bättre än någon annan vad som passade ihop och bildade en snygg ensemble. Ofta fanns det något i klädseln som var lite utöver, lite annorlunda och som speglade och uttryckte en konstnärlig ambition.

Mamma hade också bestämda uppfattningar. Jeans och liknande plagg skulle man inte ha –möjligtvis dög de för trädgårdsarbete på landet – utan det var ”bonniga” arbetskläder som inte var fina utan såg enbart sjaviga ut. Trots att jeansen kom på bred front som ungdomsmode när jag var tonåring, så ändrade inte mamma sin uppfattning. Än idag tror jag att detta på ett djupgående sätt präglar mina värderingar och åsikter.
Jag var den son som utvecklade en jordmån där mammas kreativa plantor kunde växa. Redan som barn hade jag fått ett sinne för det estetiska och blev intresserad av heminredning, design och klädsel – och självklart för vackra flickor! Gick gärna med mamma till affärer – tyckte det var spännande med alla fina ting. Mamma tyckte mycket om att klä sin smärte, söte yngling och jag fick den vägen många influenser om gestaltning och uttryck som följt mig genom livet. Det fanns i mammas och min gemensamma smak en god balans mellan det klassiskt strikta och det mycket moderna – men överordnat var principen att det skulle vara estetiskt tilltalande, attraktivt och gärna uppseendeväckande på ett sätt som gav beröm och bekräftelse.

 Vi delade böjelsen för kostymer i pepita- eller glencheckrutigt – som skapade en ”fräsig” ung man – eller den lejongula Pierre Cardin inspirerade manchesterkostymen – eller alla färgsprakande slipsar och bröstnäsdukar….Ja, idén om vad som är snyggt grundlades i dessa formbara år – och har bestått genom livet – och mamma var min främsta källa till inspiration och påverkan.
Mamma blev tyvärr drabbad av långvarig sjukdom och gick bort i relativt unga år – men hennes minne och gärning lever ju i min gestalt varje dag – och nu ännu mer så när jag i min mer ungdomliga och smärta gestalt något närmar mig den yngling jag än gång var. Mamma skulle ha uppskattat den hon kunde se idag.

 bild

 

Veckans Utstyrsel
”Flamboyant ´”
Rubrikens engelska ord betyder ”flammande”  och i det här sammanhanget” uppseendeväckande färgstark”. Det hela är tänkt att vara en hyllning till min mor, som ju tillbringade många år bland färger och som lärde mig det mesta om färgernas komposition. Ursprungligen tänkte jag ”brassa på” ännu mera och blanda en palett av alla möjliga bjärta färger – men – det underströk alltid mamma – det måste bli snyggt också. På en bas – byxor, skjorta – i en lysande havsblå färg har jag lagt en lysande röd kavaj. Röd slips med blå ränder, näsduk och klocka i samma nyans som skjortan och havsblå skor fullbordar det hela. Allt är rea-plagg från HM – vilket skulle glatt min mor särskilteftersom hon – precis som jag – älskade att fynda på rea – och då gärna plagg som stack ut lite (därmed svårsålda) men som rätt komponerade kan bilda en vacker ensemble.

Vi får hoppas att läsarna tycker det är” uppseendeväckande snyggt”
– expediterna på Hm framförde sitt beröm – fattas bara….

bild