Det finns bara en sak som är dummare än att röka
– och det är att börja igen, efter att ha lyckats sluta. Ändå gjorde jag det, ett par tre gånger till råga på allt. Och varför?
Jo, på grund av min oförmåga att hålla vikten nere efter rökstopp! För det här ska ju handla om mig och min vikt, inte om rökning. Tyvärr kan vikt och rökning ha en hel del med varandra att göra, förutom alla andra faktorer som har påverkat min vikt.
För länge sedan var jag ett skolbarn som började i något som då hette 1:5 A, dvs femårig realskola i ÖHAL, Östersund högre allmänna läroverk, numera Wargentinskolan. Jag ansågs så mager att en av mina inackorderingstanter blandade ägg i mjölken för att tillföra extra näring i min 11-åriga kropp. Detta ledde till en stor skräck för att få ”slamsan” (eller andra äckliga saker) i munnen, men tyvärr hindrade det mig inte från att stoppa dit onyttiga saker! Godis, närmare bestämt! Och magerheten gick över medan sötsuget snarare växte, fast utan att leda till övervikt förrän många år senare.
Jag började idiotiskt nog röka när jag var närmare 30 och jag höll på med det i 25 år. Sedan kom övervikten långsamt krypande och fortare gick det när jag hade slutat med först mjölkkor och senare köttdjur. Jag försöker verkligen äta relativt sunt, men har mitt gamla sötsug kvar och är också för stillasittande numera. Har jag fått (eller skaffat mig) någon insikt om mitt förhållande till min vikt? Jodå:
– Som ung och sysselsatt först med idrott och senare med (jazz)dans och dessutom med ett rörligt yrke, (fältarkeolog) var det inga problem att hålla vikten.
– Som medelålders och (hemskt nog) rökande småbarnsmor, fortfarande ute på utgrävningar gick det lika bra, trots att motion som hobby nu fallit bort
– Som ännu mer medelålders och fortfarande rökande djurbonde gick det också bra (med vikten) beroende på jobbet som var lika tungt året runt. Det största felet bestod nu i att alla former av extra motion var nästan helt borta, ända sedan ungdomen, delvis beroende på både fysisk trötthet och tidsbrist. Nu under de sista åren av yrkesverksamhet berodde det också på ”psykisk” trötthet, om man jobbar med kroppen flera timmar om dagen, så har man ett behov av att göra något annat på kvällen, till exempel med huvudet!.
– Som pensionär – och äntligen icke-rökare – är jag inte längre sams med min vikt! Problemet är att jag inte har ersatt kroppsarbetet med någon annan lika rörlig sysselsättning och säkert att jag fortsatt äta som tidigare också. Till det kom mitt gamla sötsug.
OK, vad gör jag åt det? Just nu är det snart premiär på vårt senaste bygdespel här i Duved, så jag kommer inte att promenera överhuvudtaget – förrän efter 24 augusti. Intrycken från Lena Svedevalls kurs vid Hälsobyrån under våren är däremot fortfarande starka och viktnedgången, tack vare Slanka-kuren, står sig ganska bra. Sammantaget får det mig att göra en seriösare ansträngning än jag någonsin gjort, att konsekvent tänka på vad, hur och när jag äter.
Jag kan tänka mig att en eller ett par gånger per år göra en Slankakur i någon form, kanske mer för att behålla ett allmänt fokus på min hälsa, än för att till varje pris gå ner, även om jag gärna skulle förlora lite mer vikt. Tack Lena!
Anna-Lena Forsåker, Duved/Åre