Evas viktminskning
I januari för flera år sedan vägde jag 90 kg. Augusti samma år, efter ett drygt halvår med Viktklubben, vägde jag 60 kg. Jag väger fortfarande runt 60, ibland något under, ibland något över, men når jag 62 (t.ex. efter julhelger) börjar jag en kur igen för att bromsa.
Mina främsta knep är vägning och kaloriräkning. Jag har en bra badrumsvåg och en bra köksvåg. Jag väger mig själv en gång i veckan och alla ingredienser i varje mål varje dag, så gott jag kan – ibland får man ju höfta, när det inte går att veta vad som ingår, men när man är van kan man ofta gissa rätt bra ändå. Det kan låta besvärligt, men jag har aldrig tyckt att det är särskilt jobbigt. Över julhelger och andra specialtillfällen väger och räknar jag inte, bara när jag äter som vanligt.
Jag frågade Lena Villaume på Slanka Viktklubben vad som är rätt kaloriintag för mig att hålla vikten och fick veta att för mig är det ca 1800 kcal/dag. Jag försöker alltså hålla mig strax under det, för om jag då missar litet, så går jag inte så långt över utan att det jämnar ut sig under veckan. Kaloritabellen i Viktklubbens Lilla Lätta ( finns i Slanka App) är till god hjälp, liksom även kaloritabellen, och direkt på förpackningar, i den mån de finns och går att läsa. Av någon anledning är alltid just kaloriinnehållet det mest finstilta på de flesta förpackningar.
Att jag har lyckats undgå att falla tillbaka i gamla vanor beror på: Jag gick på Slanka Maxi länge: först 6 veckor i rad, sedan Slanka Kombi i ca tre månader, följt av Maxi igen i tre veckor på raken under sommaren, därefter Kombi till någon gång i början av augusti.
Detta bröt mina gamla vanor rejält. Eftersom jag inte äter kött och inte var så förtjust i frukt och grönsaker, levde jag mest på kolhydrater förut: pasta, ris, smörgåsar, frukostflingor osv.
Efter viktminskningen var jag mycket försiktigare med kolhydrater, och under tiden hade jag ju hunnit förändra mitt smaksinne också, så att jag tyckte bättre om frukt och grönsaker än förut, och kunde balansera måltiderna bättre.
Under viktminskningstiden hade jag förändrat mitt beteende. Jag hade vant mig vid små portioner, så jag blir mätt fort, men skulle jag någon gång vilja ta en portion till när jag tycker att jag inte borde, så hjälper det att dricka mer vatten. Under tiden jag gick ner i vikt var det nog allt vatten jag drack, som gjorde att jag kände mig mätt ändå.
Att avhålla sig från “favoritkalorier” kan ju vara besvärligt. Jag har en liten anekdot om det. Jag är mycket förtjust i lakrits. Min son med fru bodde på Island en period, så när han var hemma en vända hade han med sig ett tiotal “bars” av en isländsk chokladdoppad saltlakrits – märke Freyja – till mig. Jag åt nästan alltihop själv (ingen annan gillade kombinationen riktigt) och tyckte att det var det bästa godis jag hade fått någon gång.
Året därpå for min man och jag till Island för att hälsa på, men då hade jag ju börjat hos Viktklubben och redan tappat nästan tio kg, så jag var starkt motiverad att fortsätta gå ner. Måltiderna var inget problem, för min son var den som hade rekommenderat Viktklubben till mig och är dessutom ivrig amatörkock, så han vet hur man lagar små portioner av läcker och välkomponerad mat. Men jag tänkte ju på den där Freyja-lakritsen och tänkte att om jag inte passade på att köpa litet när jag faktiskt var där, så skulle jag ju säkert gräma mig länge när jag kom hem igen. Men otroligt nog lät jag bli. Vi var ibland inne i affärer som hade Freyja, men jag köpte aldrig någon. Och till min förvåning grämde jag mig inte alls efteråt utan var istället väldigt stolt över att jag hade lyckats stå emot.
Till sist ett litet tips: Jag har ofta tyckt att alkoholfria drinkar blir väldigt tråkiga, men om man behöver hålla igen på kalorierna, så blir det inte så mycket marginal för snabba kolhydrater som alkohol. En lätt drink som faktiskt är rätt trevlig är sockerfri Tonic Water (4 kcal/dl) med 2 – 3 snedskurna skivor färsk gurka i. Gurka brukar rekommenderas i vanlig gin & tonic också – hellre än citron – men den gör faktiskt att tonicen inte smakar tunt trots att inte ginen är med. Snedskärningen är ett knep jag har lärt mig av min son, amatörkocken: det exponerar mer av kärnhuset och ger därmed litet mer smak än om man skivar på vanligt sätt. Färsk gurka är bra till mycket, och något kalorisnålare får man ju leta efter.