Då kör vi igång igen! Nu ska extrakilona bort!
Helena heter jag, är 34 år gammal, har pojkvän, 4 bonusbarn, 2 hundar varav den ena är valp och en katt – så livspusslet är i fullfart. Jag kommer skriva här i gruppen och blogga 1 gång i veckan och berätta om min viktresa med Slanka. Hoppas jag kan peppa och inspirera dig på vägen. 🙂
Jag jobbar heltid och tränar mycket tillsammans min pojkvän som är den som fått äran att planera min träning – vare sig han vill eller inte.
Jag har tidigare varit med i Slankas Viktutmaning med vad jag själv tycker med fantastiska resultat. Jag gick under 2018 ned -32 kilo under 12 veckor med Slanka Maxi och Viktutmaningen. Kanske följde du min viktresa på Slankas blogg då? 🙂 Här ovan ser ni bilder från min förra viktresa från vecka 1 och vecka 12.
När jag förra gången stod inför att påbörja min Viktutmaning med Slanka, var jag både rädd, nervös och osäker. Rädd för att blotta mig, rädd för att misslyckas och framför allt var självkänslan helt borta och känslan av uppgivenhet var stor.
Men med nervösa steg klev jag på det tåg som min förra Viktutmaning visade sig vara. Viktresan gick snabbt och det kändes faktiskt enkelt i och med den snabba viktnedgången så ökade motivationen och viljan ännu mer.
Jag hittade tillbaka till träningen och framför allt hittade jag tillbaka till mig själv mer och mer. Jag blev starkare både kroppsligen och mentalt längs vägen.
Jag hittade nya strategier och verktyg när jag inte behövde fokusera på maten.
Jag kunde jag lägga mer fokus på träning och fundera över mina tankemönster. Slanka öppnade många dörrar för mig jag fick nya vänner längs vägen och jag vågade öppna dörren för kärleken igen och hittade han jag ska dela livet med – vilket är underbart och livet rullade på.
Men – livet blir inte alltid som man tänkt sig och man lyckas inte alltid med de mål man har.
2020 – Ett turbulent år
2020 har varit för mig som för många andra ett mycket turbulent år, med en del ohälsa, nära och kära som varit sjuka med bland annat hjärtsjukdom vilket resulterade i månsja sjukhusvistelser och mycket oro. Den mentala styrkan jag byggt upp och mina rutiner föll allt mer och mer.
Trots allt har jag lyckats hålla i den fysiska träningen vilket till viss del hindrat viktuppgången från att bli så stor den hade kunnat bli. Jag har under året gått upp i vikt, vilket jag varit både arg och ledsen över att inte lyckats, men vet ni vad jag har visst lyckats.
Tidigare hade jag gett upp, inte plockat upp bollen igen men nu vet jag att jag kan, hur jag ska göra och vikten att aldrig låta rutinerna falla. Jag har en plan och framför allt vet jag att med stödet av Slankafamiljen och min familj och mina nära och kära att jag snart är tillbaka där jag var och jag kan fortsätta min resa till slutmålet att vara stark, välmående och mindre kilon på vågen. Jag ser fram emot en ny Slanka-vår och är taggad till tusen. Hoppas du är med mig! Nu kör vi igång! 🙂
// Kram Helena